vaevi.blogg.se

Ja nu har vi åkt över gränsen och bytt pengar och språk, även om vi fortsätter att prata engelska och betalar med dollar. Just nu befinner vi oss på otres beach i södra Kambodja och riktigt njuter av sol och 30-gradigt varmt vatten! Men vi började med att ta bussen från Ho Chi Minh till Phnom Penh, Kambodjas huvudstad. Kungen hade precis dött när vi kom dit, vilket innebar att ingen musik fick spelas under en veckas tid i hela landet och flertalet restauranger och butiker stängdes. Mycket intressant. Men istället för att gå på kungens begravning tog vi oss en tuktuk för att besöka killing fields och prison 21. Det blev en heldag åt detta, vilket behövdes. Precis som war museet i Ho Chi Minh var detta fruktansvärt. Jag kunde inte sluta förbluffas över varför jag aldrig hört talas om detta brutala folkmord i skolan. Som om vi missat att mer än en fjärdedel av Kambodjas befolkning slaktades under Pol Pots regim. Skamligt.

Dagen därpå gick vi en sväng till stadens marknad och när vi tyckte att vi svettats tillräckligt bestämde vi oss för att avnjuta en timmes helkroppsmassage för 7 dollar. Sen började det riktiga äventyret. Elin och jag hade redan vid frukosten på vårt hotell pratat med vår servitör som undrade om vi ville följa med till hans hemby 30 minuter utanför staden för att uppleva den riktiga landsbygden. Vi sa givetvis ja och klockan halv sju när solen höll på att gå ner satt vi där bak på hans moppe och undrade vad fan vi hade gett oss in på. Vi vet, det är precis så här man inte ska göra. Men när vi fick träffa hans syskon som pratade engelska och blev visade runt i i denna fattiga lilla by började vi lugna ner oss lite. Till slut kom vi fram till hans hem. Vi tog av oss skorna, klev in och blev bjudna på äkta kambodjansk husmanskost som hans mamma och systrar hade lagat åt oss. Så otroligt gott! Vi var minst sagt glada över att vi tackat ja till denna unika upplevelse. Dagen därpå var vi dock inte lika glada eftersom vi hade glömt ta med oss vårt kära myggmedel ut på landsbygden... Istället får vi nu doppa hela benen i xylocainsalva för att inte totalt klia sönder oss!

Efter detta kände vi att vi behövde hitta ett ställe där vi bara kunde slappna av lite. Vi hittade otres beach. Här har vi nu varit sedan dess och kommer stanna ett tag till. Vi trivs i vår lilla bungalow 20 meter från stranden och sol kan man ju inte få för mycket av...

/Moa

Nu ska vi snart lämna Hoi An for att ta oss med buss till Quy Nhom (eller hur det nu stavas och uttalas) vi har trivts väldigt bra i Hoi An! Klänningarna blev helt underbara, sjukt nöjda är vi! Dom kommer hem med posten någon gång under våren för dom är tunga och tar plats. Vi ska nog skicka dom från Cambodja.

En dag gick vi till stranden! Det var molnigt men fortfarande varmt sa vi la oss ner och somnade några timmar på magen. När vi vaknade såg Moa ut som en kräfta på benen och armarna, lite fläckig på ryggen eftersom jag tydligten inte är sa bra på att smörja in solkräm. Jag tar på mig den faktiskt, men vad ska man göra när man tar en klick och hon skriker: "Inte sa mycket!!"? Då smörjer man ju bara ut det man redan har klickat på, eller hur?

Jag hade ju smörjt heeeela kroppen noggrant med spf 50 så jag har bara fått början till en snygg gyllenbrun hy, Så duktig sååå.
Sen har vi hittat billigaste priset på alkohol någonsin! 100 000 dong(ca 30 sek) så får man dricka så mycket man vill hela kvällen! Vi var lite slitna dagen efter....
Men upp ur sängen måste man ändå så vi gick och hämtade ut vara klänningar på alla olika ställena, käkade lunch, en riktigt god Cao Lao och eftersom det var soligt håller jag på att få värmeslag så vi gick tillbaka till hotellet och tog siesta. 
Kom fram till att jag behöver en hatt för att skydda huvudet, så funktionella Elin hittade sig sin drömhatt: en svart filthatt..... varmt och skönt om man någon gång skulle frysa... men snygg är den!!!!!!  

När vi blev hungriga igen hittade vi oss en liten restaurang med mysig musik precis vid floden. Pizza blev det denna slitna dag. Mycket över mat-budgeten men det var det värt! Man måste ju smaka en pizza i varje land! Har då hittills smakat:
Svensk, Norsk, Österrikisk, Grekisk, Italiensk och numera Vietnamesisk. Mycket god var den kan jag meddela, dock inte så mycket pålägg. Så där satt vi och filosoferade i solnedgången och framåt kvällen tänds hela staden upp av rislampor i alla möjliga färger!

/Elin the solkräms-master

 Sapa tour: kulturell lervandring på hög höjd. Vi bestämde oss för att ta oss 12 timmar norrut med natttåg till den lilla bergsbyn Sapa för att vandra runt bland risfälten och träffa lokalbefolkning. Klockan fem på morgonen rullade tåget in på stationen och vi fick ta buss sista biten till byn som låg 1500 möh. Dimman låg tjock i ansiktet och temperaturen var inte mer än sju grader. Från denna by traskade vi vidare ut bland risfälten med en guide, några andra turister och en flock lokalbefolkning. Lerigt och underhållande. Det var inte det lättaste att balansera på kanterna av risodlingarna utan att kliva snett. I småbyarna var det riktigt fattigt och jag blev tagen av dessa kvinnor som iklädda sina dräkter och med en unge på ryggen reparerade vägen. Efter en heldags vandring kom vi fram till det hus vi skulle sova i. Det var vår guides hem. Vi hade valt att göra ett så kallat homestay, vilket innebär att man för en natt bor över hos lokalbefolkningen. Vi käkade otroligt god vietnamesisk husmanskost och till det en shot ”happy water”. Klockan åtta somnade jag som en stock och vaknade inte förens frukosten serverades 12 timmar senare. Så bra har jag inte sovit på länge. Det är kanske hit jag ska flytta... Dagen därpå var det bara att ge sig ut i leran igen för att ta sig tillbaka. Skrik och skratt växlades om vartannat så fort en turist råkat sätta sin fot i risfältens gyttja. Elin blev ett av offren. Dimman började lätta och först då insåg vi hur gigantiskt detta område med risfält är. Det fanns inget slut. Helt underbar utsikt med vattenfall och bergstoppar lite här och där. /Moa

På morgonen gick vi ner och käkade gratis frukost och småsnackade lite med Katherine från Texas, Emma från London och Jerone (som tydligen inte uttalar det så) från Holland. Dom va trevliga så vi bestämde oss för att gå på upptäcktsfärd i Hanoi! Korsandes i mopedkaoset kollade vi på allt vad old quaters i Hanoi har att erbjuda i form av prylar, kläder och mat. Framåt kvällen slog vi och Emma oss ner på dom små plaststolarna längs en gata och åt vår första ”Pho”, nudelsoppa med några konstiga köttbitar i och något som såg ut som lever. Därefter inväntade vi magsjukan som faktiskt aldrig kom och fortfarande inte har kommit. MEN man ska inte ropa hej! Den kommer nog så småningom. På kvällen gick vi med på hostelets barrunda och på en pytteliten bar 3 trappor upp i ett inklämt hus sprang jag på kusin-alexs förra flickvänn Hanna. Världen är bra liten ändå!

Dagen efter blev det lite shopping av jacka och halsduk eftersom vi visste att vi någon dag ville åka till bergsbyn sapa där vi hört att det ska va ännu kallare än i Hanoi. Som sista lunch med tjejjerna åt vi en av gatornas specielite: Cha Ca (grillad fisk). Jättegott!

/Elin