TRÖTT TJEJ
Kambodjanska chaufförer som tycker om att sjunga karaoke klockan fyra på natten borde inte få köra nattbuss. End of discussion.
OTRES BEACH/KOH RONG
Det här är det enda vi har haft för oss den senaste veckan...
NÄSTA: KAMBODJA
Ja nu har vi åkt över gränsen och bytt pengar och språk, även om vi fortsätter att prata engelska och betalar med dollar. Just nu befinner vi oss på otres beach i södra Kambodja och riktigt njuter av sol och 30-gradigt varmt vatten! Men vi började med att ta bussen från Ho Chi Minh till Phnom Penh, Kambodjas huvudstad. Kungen hade precis dött när vi kom dit, vilket innebar att ingen musik fick spelas under en veckas tid i hela landet och flertalet restauranger och butiker stängdes. Mycket intressant. Men istället för att gå på kungens begravning tog vi oss en tuktuk för att besöka killing fields och prison 21. Det blev en heldag åt detta, vilket behövdes. Precis som war museet i Ho Chi Minh var detta fruktansvärt. Jag kunde inte sluta förbluffas över varför jag aldrig hört talas om detta brutala folkmord i skolan. Som om vi missat att mer än en fjärdedel av Kambodjas befolkning slaktades under Pol Pots regim. Skamligt.
Dagen därpå gick vi en sväng till stadens marknad och när vi tyckte att vi svettats tillräckligt bestämde vi oss för att avnjuta en timmes helkroppsmassage för 7 dollar. Sen började det riktiga äventyret. Elin och jag hade redan vid frukosten på vårt hotell pratat med vår servitör som undrade om vi ville följa med till hans hemby 30 minuter utanför staden för att uppleva den riktiga landsbygden. Vi sa givetvis ja och klockan halv sju när solen höll på att gå ner satt vi där bak på hans moppe och undrade vad fan vi hade gett oss in på. Vi vet, det är precis så här man inte ska göra. Men när vi fick träffa hans syskon som pratade engelska och blev visade runt i i denna fattiga lilla by började vi lugna ner oss lite. Till slut kom vi fram till hans hem. Vi tog av oss skorna, klev in och blev bjudna på äkta kambodjansk husmanskost som hans mamma och systrar hade lagat åt oss. Så otroligt gott! Vi var minst sagt glada över att vi tackat ja till denna unika upplevelse. Dagen därpå var vi dock inte lika glada eftersom vi hade glömt ta med oss vårt kära myggmedel ut på landsbygden... Istället får vi nu doppa hela benen i xylocainsalva för att inte totalt klia sönder oss!
Efter detta kände vi att vi behövde hitta ett ställe där vi bara kunde slappna av lite. Vi hittade otres beach. Här har vi nu varit sedan dess och kommer stanna ett tag till. Vi trivs i vår lilla bungalow 20 meter från stranden och sol kan man ju inte få för mycket av...
/Moa
FRÅN HAVENS OCH UT UR VIETNAM
Havens Guesthouse. Ett litet mysigt litet ställe i en pytteliten fiskarby, ägt av ett supertrevligt australiensiskt par. Vilken stämning! Det kändes som alla som bodde där var en enda stor familj med gemensam middag varje kväll. Stranden var i stort sett öde med härliga salta vågor som rullade in. Men från lugnet till stormen åkte vi söderut till Nha Trang. Ryssarnas paradis där skyltarna stod först på rysska sen på engelska... Stranden var väll inget speciellt men vi hamnade på några riktigt skoj backpackers-partyn. En dag hittade vi till ett litet fotogalleri tillhörande Long Thien. Han tar fantastiska analoga svartvita foton av vardagen i Vietnam. Just när vi var där stod han i ett framkallningsrum längre in i galleriet och framkallade foton med sin dotter och vi fick vara med och kolla när han ”photoshopade” bilderna endast med hjälp av ljus och sina händer för att lägga kontrasterna rätt. Hur häftigt som helst! En dag vi inte kommer glömma i första taget.
När vi kände oss klara med Nha Trang tog vi en nattbuss till Saigon/Ho Chi Minh City (beroende på vad man vill kalla staden). Där gick vi på War Remnance Museum. Ett museum som verkligen visar den grymmaste sidan av vietnamkriget. Det finns inte så mycket att säga om det mer än att det var ett jättebra museum som visar bilderna från ett fruktansvärt krig. Ett måste om man åker till Saigon. Saigon var nog inte ett av våra favoritställen i vietnam men vi tog oss den vanliga recognoseringsrundan och kollade på marknaden, tog en öl med Giddi på kvällen. Giddi är en Israelisk kille som vi har rest en hel del med i Vietnam. En observation vi gjorde var att det fanns väldigt många västerländska meddelålders män resandes ensamma och väldigt många unga vietnamesiska flickor i kortkorta kjolar som flockades runt dom...Ushhhh
Ska man åka till Mekongdeltat som man ”borde” eller ska man göra lite som man vill? Vi tog en buss till Cambodja istället!
//Elin
